Jag har misslyckats.
Den där idén jag snackade om (och även hade stora förhoppningar för) visade sig vara alltför radikal i Sverige.
Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig utan att stämplas som svenskfientlig — men jag tycker vi i Sverige är väldigt lama.
Vidare riktade sig idén mot friskolor i Sverige — vars rektorer i mångt och mycket är (äldre och) väldigt konservativa.
Man kan väl säga som så att tekniklösningar inte är av intresse för svenska skolor.
Inte när man kommer med någonting nytt och oprövat.
Jag fick utstå fyra års mobbning under min tid på högstadiet, och för att summera fyra år i en mening säger jag som följande: jag skulle inte ens önska att min värsta fiende blev mobbad.
Det är så otroligt påfrestande och äter sakta upp en inombords. Att skolor inte kunnat lösa problemet gör det inte bättre. Man blir — mer eller mindre — tvungen att låta det fortlöpa.
Och det var någonstans där jag kom in i bilden. Jag trodde mig ha något som skulle kunna komma att stoppa mobbning i skolor.
Det hela gick ut på att varje skola fick sig en anonym blogg, vars skribenter var eleverna själva.
När en elev såg något ske rapporterade den det helt anonymt, och inkluderade ofta namn på vem-det-nu-var-som-gjort-något.
Texten granskades sedan av antingen oss (eller personal på skolan), och publicerades ifall den höll måttet och ansågs vara sann.
Bloggar följer man frenetiskt i Sverige. Och kan man läsa en blogg om vilken färg vissa målar sina naglar, så läser man en blogg om hur folk i sin närhet utsätts för våld.
Tanken var inte att endast eleverna skulle följa bloggen, utan även personal på skolan samt föräldrar.
En iPhone- och android-applikation var på gång, och allt kändes relativt vattentätt.
Affärsmodellen likaså. En abbonemangstjänst.
Men så kom vi att få ta del av svenska skolors mentalitet: man gjorde mobbaren till offret. Och det var på grund av den mentaliteten den här idén inte gick att genomföra. I Sverige.
Att skriva ut den första (och sista) bokstaven i en elevs förnamn är för mycket och “kränkande”.
Det stred inte mot sekretesslagen utan var helt enkelt för rått att göra mot en mobbare enligt skolor. Right.
Nåväl.
Jag är inte ledsen för att den här idén inte gick hem. Tvärtom — jag har lärt mig massor! Och är alltid förberedd på det värsta ändå.
Det här gör mig bara ännu mer motiverad.
P.S.: ni som finner idén intressant vill nog läsa det här.
{ 42 comments }
